Området familjen nu flyttade till var helt nybyggt vilket gjorde att många av barnen i Nettans nya klass var nya. Hela klassen var nykonstruerad, så det blev mycket lättare att smälta in. Men det var fortfarande hemskt läskigt med allt det nya.
Den nya läraren i klass tre hette Kalle. Nettan tycket om honom. Han var smal och bar skägg. Spelade gitarr på musiklektionerna. Åh som Nettan gillade musiklektionerna! På rasterna lektes det "kysspjätt" vilket både var läskigt och roligt. Det var kul när någon av killarna jagade henne och när de "lät" sig kysspjättas av henne. Samtidígt som hon tyckte det var obehagligt och inte alls ville vara med.
I klassen gick en tjej som hette Annicka. Annicka var ganska söt och tuff. Hon hade alltid coola moderna kläder. Hon bodde ensam med sin mamma, men hade en storebror också. Oftast var Annika ensam hemma. Så Nettan och Annicka brukade hänga därhemma, käka mackor och dricka O'boy. Läsa Starlet och ibland några sådana där Fib Aktuellt. "Läsarnas egna sidor" brukade de rodna och skratta till. Eller, Nettan rodnade och Annicka skrattade.
Det var med Annicka som Nettan tjuvrökte första gången. De köpte ett litet paket Prince på Pia Närköp och cyklade iväg till fotbollsplanen i villaområdet. De tände varsin cigarett och Annicka drog vant in röken. Nettan försökte också vara sädär coolt självklar och tyckte det gick ganska bra, tills Annicka sa att hon skulle dra ner röken i halsen, annars var det inte på riktigt. Nettan tog ett bloss och andades in allt i lungorna. Sedan hostade hon så hon trodde hon skulle dö på kuppen! Nä fy tusan! Aldrig med att hon skulle röka!
En annan episod med Annicka var en gång när det var klassfest. Nettan fick då låna ett par riktiga "Puss & Kram" jeans av Annicka. Nettan lånade ett par svarta och så hade Annicka ett par vita likadana. Nettan bar en vit t-shirt till och Annicka en svart. Så var de likadana fast tvärtom. Nettan kände sig snyggare än någonsin! Vilket fick kompensera för att henns negerbullar som var hennes bidrag till klassfesten inte hade pärlsocker eller cocos på (ingen därhemma hade tyckt att det var nödvändigt att handla hem det till hens bakning)så ingen av klasskamraterna ville äta dem. Men Nettan som smakade allas negerbullar tyckte hennes ändå var godast, men det var det ju ingen som fick veta.
På festen lekte de flirtleken och Nettan blev flörtatd med flera gånger!
När festen var över och tjejerna på väg hem tjatade Nettan för Annika om hur kul festen varit, hur coola de varit i sina kläder och hur många som flörtat med henne. Annika visade tydligt hur uttråkad hon var. Hon var van vid mer spännade saker än så.
Annars gick det bra i skolan. I topp i svenska, musik och OÄ. Nya ämnet engelska gick också bra. I svenskan var det dags att lära sig skriva skrivstil. Nettan såg fram emot första lektionen! Skrivstil som var så snyggt! Hon kunde redan skriva sitt namn i skrivstil. (I övrigt hade hon problem med att få till bokstäverna sådär prydligt som Suss eller de andra tjejerna i klassen kunde.)
Skrivstilsfröken började skriva skrivstilen på tavlan och de fick en skrivbok som de skulle öva i. Men vad var det här?? Det var ju inte skrivstil! Det var som vanliga bokstäver med bara några streck emellan. Inga utsvävande krusiduller någonstans! Besvikelsen var stor hos Nettan! Fröken förklarade att det var så den moderna skrivstilen såg ut och det var den alla barnen skulle lära sig. Nettan vägrade. Hon satt där vid pappret och tjurade. Detta var ju urlöjligt! Nettan ville lära sig skriva vackert! Den här nya skrivstilen var inte alls vacker! Hon envisades tills fröken faktiskt gav med sig och skrev bokstäverna i gammal skrivstil i Nettans bok.
Nu började Nettan få problem med matematiken. Multiplikationstabellerna skulle nötas in. Nettan fattade inte meningen med det. Faktiskt inte alls. Hon hittade ingen melodi att följa och ingen logik som kunde hjälpa henne att förstå och att komma ihåg alla dessa tal de skulle kunna utantill. Det funkade inte.
Hon brukade inte ha några problem i skolan. Hon brukade klara sina läxor själv. Det fanns ingen hemma som hjälpte henne. Britt brydde sig bara om Suss och pappa hade inte tid. Men multiplikationstabellerna var helt enkelt för svåra. Hon bad pappa om hjälp. Han kom in på henns rum, stressad och irriterad. Nettan blev också stressad, och hon försökte men KUNDE ju inte! Pappa blev arg och sa att hon fick sluta tramsa och bruka lite allvar. Så gick sin väg igen. Nettan såg på den stängda dörren och grät.
En annan sak, mer positiv, som hände i skolan någon gång under de här åren, var att Nettan satte upp en pjäs. Det var hon och några av hennes klasskompisar, men det var Nettan som skrev manus och regisserade. Fast att det hon gjorde kallades så hade hon naturligtvis ingen aning om då. De målade rekvisita och övade ihärdigt. Pjäsen handlade om "ungdomar" som rökte och drack och var ute på nätterna och hur dåligt detta leverne var. Nettan var mycket intresserad av "ungdomar". Pjäsen blev väldigt uppskattad och spelades upp för hela skolan och för föräldrarna.
Nettan gillade att skriva och brukade skriva små texter och dikter och skicka in till tidningen. Pappa blev så stolt när de publicerades! Då blev Nettan glad.
Av någon anledning ogillades detta av Britt som en gång tröttnade på Nettans framgångar och ritade en jättefin teckning som Suss fick fylla i. Sedan skickades teckningen in till tidningen och publicerades. När Britt sedan visade upp det för sin hänförda släkt kunde Nettan inte vara tyst längre. Det var helt enkelt orättvist!
- Fast det är ju du Britt som gjort den, Suss har ju bara fyllt i.
Ilskan i Britts ögon och i hennes röst när hon kallade Nettan för lögnare och sa att hon bara var avundsjuk gick inte att ta miste på. Men det Nettan sa var ju faktiskt sant! Och dessutom så var Suss riktigt duktig på att teckna själv, så hon hade kunnat göra en egen teckning och skickat in. Om hon velat.
Nettan hade många vänner. Området de bodde på var byggt kring stora gårdar och det fanns gott om plats att leka på och många barn på gårdarna att leka med.
Suss hade inte så många vänner. Hon gillade att sitta hemma och filosofera, medan Nettan älskade att vara ute och leka.
En gång följde Nettan med en kompis till ridskolan för att se på när denna skulle rida. Det var jättespännade och Nettan var stor djurvän och hästarna var så fina! Då blir plötsligt Nettans kompis rädd och mår dåligt och vill avbryta lektionen. Ridläraren frågar om någon annan vill rida istället och kompisen pekar på Nettan. Åh lycka! Åh fruktan! Men hon hoppar på. Efter några varv får hon beröm av ridläraren.
- Bra där på Rollo!
Nettans lycka vet inga gränser! Hon älskar att sitta där på hästryggen! Känna vinddraget i håret! Dofterna och ljudet i ridhuset. Och hon är ju BRA på detta!
När hon kommer hem börjar hon bearbeta sina föräldrar. Försöker få dem att förstå hur livsviktigt detta med ridningen är. Men hon argumenterar för döva öron. Det hindrar henne inte från att hänga i stallet. Hon tar med Suss några gånger. Suss blir också frälst! De börjar tjata bägge två och det ger så småningom resultat! De får börja rida! Nettan väljer att rida på ponnies och Suss går snabbt över till att rida på stora hästar. De hänger i stallet så ofta de kan. Äntrar sina gröna minicyklar och far iväg så fort det finns tid. Alla deras pengar går till ryktgrejer och hästprylar. En dag på Engelbrektsboden resulterar i varsitt par Leejeans i stuprörsmodell. De var på rea. Ingen ville ha stuprörsjeans i mitten av 70-talet. Men de dög att rida i! Suss behövde inte använda sina så länge. Helt plötsligt hade hon en ny komplett ridutrustning med hjälm, ridbyxor och ridstövlar. Nettan red i sina jeans och med lånad hjälm. Till jul önskade hon sig ridkläder och fick en ny hjälm. Av en kompis köpte hon ett par ridstövlar för egna pengar. Det var inte rättvist, men så länge hon fick rida så var hon nöjd.
Efter cirka ett år kom ett dråpslag. Britt och pappa tyckte att ridningen var för dyr. Hädanefter fick flickorna betala ridningen själva med sina veckopengar. Nettan blev bestört! Ponnyridningen kostade 15 kronor per gång och hon fick bara 10 kronor i veckopeng. Det gjorde att hon bara kunde rida varannan gång! Det fungerade i några veckor. Men sedan sa ridskolan i från. Nettan var tvungen att rida varje vecka eller inte alls. Ridskolan kunde inte uppehålla en tom plas varannan vecka. Det stod ju folk i kö för att komma till att rida. Det blev slutet på Nettanas ridkarriär och faktiskt hela hästperiod. Mycket sörjd och saknad.
Suss däremot fortsatte rida varje vecka. Nettan fick inte ihop det, för det kostade 18 kronor att rida på stora hästar och de hade ju bara 10 kronor i veckopeng. En dag tittade Nettan i fickan på Suss ridjacka. Där låg ett nyinköpt klippkort. Britt fortsatte att betala Suss ridlektioner. Tårarna rann på Nettan. Om inte synligt så väl kännbart inombords.
Nettan och Suss var nyckelbarn. Ett vanligt fenomen vid denna tiden. Det innebar att barnen skötte sig själva före och efter skoltid och bar sin nyckel i band runt halsen. Inga konstigheter. En dag blev det tokigt dock. Britt hade tagit fram ett par byxor åt Suss som hon tyckte att Suss skulle bära den dagen. Problemet var att de var lite för små och de kliade tyckte Suss. Det var ett par moderiktiga tajta garbadinbyxor med rejäl vidd i benslutet. Suss hade fått dem av sin farmor och farfar. Men hon ville alltså inte ha dem på sig och hon grät och konstrade. Barnen var ensamma hemma. Nettan tyckte synd om Suss. Nettan var ju trots allt äldst och ville fixa till situationen. De hade nyss börjat med syslöjd i skolan så Nettan visste att man kunde sprätta upp och lägga ut kläder. Hon skred till handling. Dock tog det längre tid än hon räknat med så byxorna fick läggas åt sidan så länge och Suss hoppade lättad i ett par av sina jeans innan de skyndade till skolan.
Efter skoldagens slut hade Nettan sällskap med en kompis på väg hem. Kompisen tittar upp mot fönstret till lägenheten där Nettan bor.
- Men varför gör din mamma så?
Nettan följer kompisens blick. I fönstret står Britt och hytter mot Nettan med knuten näve. Arga ögon. Nettan blir rädd, vet inte vad hon ska säga.
- J-j-jag vet inte, hon skojar nog bara...
Men något skoj är det inte. När Nettan kommer upp i lägenheten får hon en rejäl utskällning. Igen får hon höra hur avundsjuk och dålig hon är. Britt avslutar utskällningen med att visa in henne på rummet.
- Där. Nu kan du laga dina byxor och tänka över dina synder.
På sängen låg alla henns byxor uppsprättade i sömmen bak. Jaha. Nettan hämtade nål och tråd och satte igång att laga. Hon hade aldrig lagat något i hela sitt liv och knappt sytt något heller. Det fick ju bli som det blev. Några timmar senare kom Nettans pappa hem. Nettan satt kvar och sydde. Britt mötte upp pappa i hallen med en harang om hans eländiga dotter. Pappa kom in i Nettans rum. Men han blev inte arg på Nettan. Faktiskt verkade han arg på Britt! Han lämnade lägenheten. Nettan blev orolig. Satt på sitt rum och undrade var han var, vad han gjorde och när han skulle komma hem. Britt hade slängt ut pappa förr, men då brukade ju Nettan också åka ut. Hon vågade inte lämna sitt rum.
Efter ett tag kom pappa tillbaka. Han hade köpt varsin ny mössa åt henne och åt Suss. Och - ett par nya byxor åt Nettan! Hur vågade han!? Britt blev rasande, menade att om det var någon som skulle ha nya byxor var det väl Suss! Hon hoppade på pappa och började slåss. Suss skrek och försökte dra isär dem. Suss och Nettans lillasyster som var i ettårsåldern stod bredvid högen med sina föräldrar och grät. Och en bit ifrån stod Nettan apatisk... Allt detta var hennes fel. Hur kunde en välgärning i ett stressat läge på morgonen urarta till det här?? Och vad kunde hon göra för att få det bra igen?
Morgonen därpå väckte pappa Nettan tidigt och sa att det nog var bäst om hon gick hemifrån samtidigt som han. Nettan drog på sig sina nya byxor. De var riktigt snygga. Tajta, vida och i mörkblå manchester. Hon gick runt i området i den mörka tidiga morgonen. Väntade en stund tills klockan blev så mycket att Annicka hade vaknat så hon kunde gå hem dit. Så kunde de ha följe till skolan sedan. Hos Annicka var det varmt och skönt. Ett nyvaknat lugn rådde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar