1976-77. Klass 5 och 6.

Nettan hade i och med flytten hamnat i en "finare" del av staden. Här bodde de flesta i villor och var akademiker med fina jobb. Britt skulle ha trivts i denna delen av stan.
Nettans nya familj var inte sådana. De var vanliga arbetare och kråkslottet de bodde i var hyresvilla och ganska slitet. Men Nettan älskade det och den låg på den största tomten i hela området!

Så står hon då där åter igen, ensam på en ny skolgård. Känner de nyfikna blickarna. Känner distansen till dem som inte ens bryr sig om att se henne.
En ganska liten skola med bara låg och mellanstadium.
Det är vinter. Asfalten är våt. Hon är glad för sin nya ljusblå täckjacka som hon fått av mamma i julklapp.

Hon slussas runt i den stora hallen där alla mellanstadieklasserna hänger av sig. Uppför en trappa och in ett nytt klassrum. Där står en ny lärare. Hennes nya klasskamrater söker sig till sina platser. Nettan står osäker kvar längst bak i klassrummet tills läraren anvisar henne en plats.
Och hon stänger in sig och önskar sig osynlig. Men svarar när läraren ropar upp hennes namn. Hon har bytt efternamn och heter nu samma son-namn som resten av mammas familj.

De är lite annorlunda på den nya skolan. Nettan förstår först inte riktigt vad det är... Men hon håller sig i bakgrunden och studerar och observerar. De ser lite annorlunda ut. Har lite annan sorts kläder och väskor och stil. Leker andra lekar.
Hon får kommentarer om sin jeansjacka utav en tjej.
- Wow, jeansjacka. Ska du inte ha stålkam där? säger hon högdraget och pekar mot Nettans bröstficka.
Nettan fattar inte. Vaddå för? Och vaddå jeansjacka? Är väl inget konstigt med det?
Tills hon upptäcker att ingen annan i klassen bär denna på 70-talet så vanliga jacka. De har en annan sorts jackor. I marinblått eller beige. "Catalina" få hon veta att märket är. Nettan har kikat runt i butiker där hon aldrig handlat tidigare och konstanterat att en sådan jacka kommer hon aldrig att få. De är hutlöst dyra! De har också andra skolväskor och skor. Mamma säger att det är fula "kärringakläder" och det stämmer kanske, men Nettan vill vara som de andra.
Hon slutar använda sin jeansjacka. Har på sig en kofta hon fått i julklapp i stället. Men samma tjej som innan hittar fel på den med. I det instickade mönstret på koftan står ett årtal, något Nettan aldrig lagt märke till. Men hennes nitiske klasskamrat noterade att det var ett årtal. Och det var FÖREGÅENDE år! Gudbevars.
- Varför har du en kofta från förra året? Har du inte råd att köpa en ny?

Nettan var inte utstött, men inte heller riktigt accpeterad i klassen. Men så småningom fick hon riktigt bra vänner även här.
Men vissa fortsatte att leta och hitta "fel". Nettans mamma till exempel var inte riktigt som andra mammor. Hon visste inte riktigt hur man förde sig och orkade nog inte riktigt bry sig. Vid något tillfälle hade hon visst glömt säga "hej" eller "hejdå" vilket tydligen var ett svårt brott eftersom det stöttes och blöttes bland klasskamraterna ett bra tag innan ens Nettan fick veta något.
Det var också här som hon för första gången fick frågan från andra föräldrar om vad hennes egna föräldrar "jobbade med".
Mammas nya man var ställningsbyggare och mamma jobbade på fabrik. Att det inte smällde högt bland kompisarnas föräldrar är väl självklart.
En gång blev hon hembjuden till sin tidigare antagonist, hon med åsikter om Nettans kläder. Nettan blev lite förvånad men tackade ja och blev hembjuden till Stinas familjs stora hus. Inte för att Nettan brydde sig särskilt mycket hur andra bodde, men här fick hon gå på rundtur och det var i alla fall stort och välstädat kunde hon se. Stina hade sitt rum högst upp på vinden. Nitiskt städat. Nettan blev presenterad för Stinas mamma, som Stina inte fick säga "du" till, utan tilltalade i tredje person.
- Vill mor att jag ska hjälpa mor med stolen?
Nettan hade aldrig hört något så kontigt. Nettans "mor" var en sådan som frågade en massa om Nettan och hennes familj. Vad hennes föräldrar jobbade med, vad de brukade göra, om Nettan hade några intressen, för det var tydligen viktigt. Stina dansade balett, gick på gymnastik och spelade piano. Nettan kände sig lite obekväm. Britt hade lärt henne lite om hur man skulle uppföra sig, men här kändes det som det inte riktigt räckte till.
- Vi ska äta lammstek idag, gillar du lamm Nettan? frågade hon.
- Jag vet inte... Jag har nog aldrig ätit lamm...
- Men, har du aldrig ätit lamm?!
Stor förvåning.
- Stina, ni kan väl spela Alphapet?
- Ja, mor.
- Du har väl spelat Alphapet Nettan?
- Äh.. nä.. jag tror inte det.
- Har du aldrig spelat Alphapet?!
Jättekonstigt det med tydligen.

Under den här tiden fick Nettan en ny kasettbandspelare med två kasettband. Magnus Ugglas "Vad ska man ta livet av sig för" och ett band med Boney M. På helgerna brukade Nettan och hennes syster mima och dansa till Kal P Dal och Baccara.

På vår stora tomt växte massor av fruktträd. Familjen hade inga möjligheter att ta hand om all frukt. Nettans mamma bad Nettan att säga till sina klasskamrater att om de ville ha frukt kunde de få komma och hämta så mycket de ville.
(Vilket förmodligen upplevdes som lite konstigt, speciellt i ett område där alla har egna trädgårdar och ingen ansåg sig behöva "allmosor".)
Stinas mamma nappade dock. En dag i hällande regn stod lilla Stina där med plastpåsar och paraply och plockade frukt. Mamma sa till Nettan att Stina gott kunde står där ute själv och plocka, att hon inte behövde någon hjälp, så fina som de var i hennes familj. Så där satt Nettan i fönstret och tittade på sin klasskamrat. Det kändes inte helt bra.

I skolan gick det som det gick. Nettan gick i stödgrupp i matte, det var en positiv upplevelse! Hon älskade också sin musiklärare som var en välkänd musiker, och som verkligen kunde ge inspirerande lektioner.
I sexan var Nettan med och satte upp en skolshow, där hon och henns bästis gjorde en bejublad tolkning av Meat Loafs "Bat out of Hell". Nettan älskade att dansa och showa, älskade och behövde bekräftelsen hon fick.

Men så var det dags att flytta igen. Av för Nettan oklara orsaker. Men nu flyttade de till en liten trea i ett höghusområde. Nettan och henns lillasyster fick dela rum. Lillebror fick dela sovrum med mamma och henns man. Som barn bryr man sig inte så mycket. Man tar det som det kommer. Man gör som föräldrarna bestämmer och litar på att saker och ting är under kontroll. Dessutom slapp Nettan byta skola, hon fick en längre bit att gå bara. Hon fortsatte att umgås med sina gamla vänner, även om de alltid var hemma hos dem istället för i Nettans trånga lägenhet.

En dag när Nettan kom hem från skolan kom några killar från området cyklandes, de skrek något retfullt men lekfullt mot henne. Hon svarade något i samma stil, och så knöts nya vänskapsband. Några av de hon började umgås med var en familj från Jugoslavien. Det var en tjej och hennes storebror. De hade två syskon till men de hade fått åka till Jugoslavien över sommaren. Kontrasten med hennes klasskamrater var stor. Här var en varm och hjärtlig känsla. Hon välkommades med stora famnen in i sina nya vänners familj. Eller av mamman, pappan sov ofta på dagarna och var borta på nätterna, så honom såg man inte mycket av. Henns mamma lagade mycket mat och bakade det godaste brödet Nettan visste! Och hon insisterade på knagglig svenska och med stora gester att Nettan skulle äta mycket och sedan lite till! Efter maten kunde hon rota i skåpen efter askar med silkespapper som dolde söta läckerheter från hemlandet. Sonen i familjen lyssnade mycket på "Kiss". Nettan var måttligt imponerad av musiken, men ändrade åsikt efter ett tag. Docj ville hon hellre dansa än spela luftgitarr och slänga med håret.
Var ungarna inte hemma hemma hos den juguslaviska familjen så var de nästan aldrig inomhus. De var ute på gårdarna och lekte jämt! Ibland hände det spännade grejer! Som när den galna damen på översta våningen i ett av höghusen helt plötsligt en dag kastade ut sina pinaler från balkongen. Då samlades alla ungar nedanför. Vissa skrek åt henne däruppe, andra var framme och rotade blande hennes grejer för att se om där fanns något av intresse.

Även om Nettan och många med henne hade ett helt okej liv så fanns det trasiga männsikor i området med.
Nettan började umgås lite med en tjej hon träffat på gården. En liten smal söt tjej, Lena. De gick upp till deras lägenhet en gång, det var ingen där. Lena berättade att hennes föräldrar drack ganska mycket. Hon berättade att när hon konfirmerades så hade hon önskat sig och fått vodka av sina föräldrar, och så hade de festat hela familjen och tjejens vänner.
-Vi blev jättefulla! Vi drack champange också, och det är läskigt med champnage för det sätter sig i benen. Jag ramlade när jag skulle gå på toaletten, du vet hur det är skrattade hon.
Nej Nettan visste inte alls hur det var. Britt brukade visserligen dricka vin varje dag, och ibland blev hon full. Då brukade hon vilja dansa och kramas med Nettan, medans pappa och Suss surade. Men att föräldrar festar och dricker sprit med sina barn, det lät ju jättekonstigt! Men Nettan dömde inte och sa inget.
En dag undrade Lena om Nettan ville följa med henne till hennes bror? Det hade kommit en utbetalnings-avi som han skulle skriva på för han var skyldig pengar som de behövde och skulle få tillbaka.
En snabb koll med Nettans mamma om att det var ok och sedan satt de på bussen mot ett annat bostadområde i stan. Det var sommar och de var barfota. Men framme på området gick det inte riktigt att hitta brodern. De gick först till en lägenhet där några vuxna eller nästan vuxna, Nettan vågade inte se efter riktigt, huserade. Men inte Lenas bror. De blev skickade till en annan adress där brodern eventuellt kunde vara. Där fick de napp, men han vílle inte alls bara skriva på och lämna tillbaka lappen. Han sa att han skulle skriva på den senare och föröket ta avin från sin lillasyster, men Lena gav sig inte. Brodern blev skitsur och otrevlig och Nettan ville gå. Det gjorde de till sist. De gick hem till Lenas mormor och morfar som också bodde i området. De verkade inte alls glada att tjejerna kom på besök. Lena bad att få låna pengar av dem, helt enligt sin mammas instruktioner, och det var inte första gången kunde man förstå av morföräldrarnas reaktion. Men de fick se avin och flickan bedyrade att de skulle få pengar från avin snart så de kunde betala tillbaka snabbt!
Så satt de bussen tillbaka igen, med en hundring på fickan. Väl hemma gick de och handlade två liter mjölk. Och uppe i lägenheten kokte Lena havregrynsgröt på mjölk istället för på vatten. Hon sa att det var lyx! Och Nettan lät sig väl smaka med mycket socker och bedyrade att det var den godaste gröt hon ätit!

I skolan hade Nettan fått hem papper om ämnesval till högstadiet. Nettan hade ingen aning. Hon pratade lite med mamma om det, men mamma sa att det fick hon bestämma själv.
Det blev allmän matte, för hon gillade ju inte matte alls, och så blev det särskild engelska, för engelska var kul, men vad skulle hon välja till för ämnen?
Tja, franska var ju ett fräckt språk, så det fick det bli i första hand. Men allmän kurs, så hon inte behövde plugga så mycket. I andra hand valde hon teknik, inte för att hon var intresserad eller teknisk överhuvudtaget, men hon tänkte att det kan vara ganska kul och lära sig meka med bilar.

Så köpte mamma och henns man ett nybyggt parhus i en liten mindre stad några mil från staden.

1976 - En förändring

När Nettan var tio år fick hon lov av de där hemma (Britt) att få träffa sin mormor som hon inte träffat på flera år. Britt gillade Nettans mormor. Tyckte att hon var en rar tant. Till skillnad från hennes egen mor som inte ens ville bli kallad mormor. Nettan tyckte det var mysigt att ha någon att komma hem till som var "hennes" egen. Som brydde sig om henne. Som var från henns tidigare liv och minde henne om hennes riktiga mamma och fyra år yngre lillasyster. Tankar hon inte vågat tänka på länge. Britt och Suss och Lillan hade varit hennes familj de senaste åren. Enklast så. Och Britt ville ha det så.
Mormor var väldigt snäll och lugn. Pratade med Nettan. De bakade kakor (negerbollar!) och Nettan fick äta hur många hon ville. Mormor gillade musik och var väldigt förtjust i Elvis Presley och hade posters med honom på väggen. Hon hade även flera LP-skivor med honom och en bok de brukade kika i. Från början var det bara mormor och Nettan som träffades. Kanske Suss var med någon gång början också. Men så småningom kom även Nettans mamma och besökte henne när hon hälsade på hos mormor. Nettan tyckte det var lite jobbigt. Inte för att hon på något vis ogillade mamma, utan för att det hade varit förbjudet så länge och hon kände ju henne inte riktigt. Dessutom hade inte Britt tillåtit det.
Mamma ville köpa ett par nya jeans åt Nettan. Tyckte de hon hade på sig såg förfärliga ut. Nettan hade pratat mycket om klädbutiken Gul & Blå. Hon och henns kompisar hade börjat ta bussen ner till stan för att gå och titta i affärer. Coolast av alla butiker var Gul & Blå! Nettan ville förfärligt gärna ha ett par nya Gul & Blå jeans! Men hon vågade inte tacka ja till mammas erbjudande om att köpa ett par. Hon förstod att Britt inte skulle gilla det. Men mamma ihärdade. Till sist ringde Nettan till Britt och fråga om det var okej om hennes mamma ville köpa ett par jeans till henne. Ett par Gul & Blå. Till Nettans förvåning sa Britt ja, och de åkte iväg in till stan. Nettan visste inte till sig av lycka! En söt ung tjej hjälpte Nettan med storlek och modell. När hon fick på sig ett par mörkblå "Marilyn" och expediten sa att det passade henne perfekt sken hon som en sol! Hon var så stolt och glad! Fast det tordes hon inte riktigt visa när hon kom hem. Det visar sig att Suss också fått ett par Gul & Blå. Ett par illaisttande "Elvis". Suss berättade att hon inte fått välja och knappt hunnit prova. Britt hade bara dragit med Suss ner på stan och in i butiken och snabbt ut igen.

Nu började Nettan träffa mamma och hennes nya familj regelbundet. Det var roligt! De pratade med Nettan och brydde sig om vad hon tyckte. De var alltid fest när hon kom på besök varannan helg! Nettan fick välja vad de skulle ha för mat. Det blev alltid hamburgare med pommes som Nettan hjälpte till att göra i ordning i det lilla köket i det stora kråkslottet där mamma bodde. De tog fram smörpapper och vek runt burgarna så som hon sett att de gjorde nere på den nyöppnade hamburgerbaren inne i stan. Efteråt var det alltid godis, kakor och popcorn! Sådant åt de aldrig hemma hos pappa och Britt.
Faktum är att barnen bara åt tilsammans med pappa och Britt på helgerna. På vardagarna ville Britt och pappa ha lugn och ro runt matbordet, och vi flickor hade ju redan ätit skolmat så det räckte med mellanmål och kvällsmat för oss. Ville vi ha godis fick vi köpa de för veckopengen på lördagar.

En dag när Nettan kommit hem efter en helg hos sin mamma var bara Britt hemma. Britt var på dåligt humör och Nettans klump i magen gjorde sig påmind. Hon försökte hålla sig undan och stängde in sig på sitt rum. Men Britt lät sig inte nöjas. Hon öppnade dörren och fräste något om att "Det hade varit bättre om du stannade hos din mor". Sedan befallde hon Nettan att stanna på sitt rum tills hon kom tillbaka, hon skulle bara gå och handla.
Nettan hade fått nog.
Hon ringde sin mamma och sa att det hade blivit ändrade planer och att hon fått lov att stanna ytterligare någon dag hos henne. Mamma lät lite tveksam men lovade komma och hämta henne.
- Kom snabbt! bad Nettan.
Sedan skrev hon några rader till Britt: "Du ville att jag skulle stanna hos min mor. Så nu gör jag det. / Nettan"

Det som följde av diskussioner och uppgörelser hölls mellan de vuxna, Nettan fick aldrig riktigt veta något. Hon skulle snart fylla 12, och då får man bestämma själv var man vill vara. Och Nettan ville vara hos mamma. Helst hade hon kanske velat vara hos mamma OCH pappa, om hon bara kunde slippa Britt.

Så var det dags att börja i en ny skola igen.

1974-1976 klass 3-5

Området familjen nu flyttade till var helt nybyggt vilket gjorde att många av barnen i Nettans nya klass var nya. Hela klassen var nykonstruerad, så det blev mycket lättare att smälta in. Men det var fortfarande hemskt läskigt med allt det nya.
Den nya läraren i klass tre hette Kalle. Nettan tycket om honom. Han var smal och bar skägg. Spelade gitarr på musiklektionerna. Åh som Nettan gillade musiklektionerna! På rasterna lektes det "kysspjätt" vilket både var läskigt och roligt. Det var kul när någon av killarna jagade henne och när de "lät" sig kysspjättas av henne. Samtidígt som hon tyckte det var obehagligt och inte alls ville vara med.
I klassen gick en tjej som hette Annicka. Annicka var ganska söt och tuff. Hon hade alltid coola moderna kläder. Hon bodde ensam med sin mamma, men hade en storebror också. Oftast var Annika ensam hemma. Så Nettan och Annicka brukade hänga därhemma, käka mackor och dricka O'boy. Läsa Starlet och ibland några sådana där Fib Aktuellt. "Läsarnas egna sidor" brukade de rodna och skratta till. Eller, Nettan rodnade och Annicka skrattade.
Det var med Annicka som Nettan tjuvrökte första gången. De köpte ett litet paket Prince på Pia Närköp och cyklade iväg till fotbollsplanen i villaområdet. De tände varsin cigarett och Annicka drog vant in röken. Nettan försökte också vara sädär coolt självklar och tyckte det gick ganska bra, tills Annicka sa att hon skulle dra ner röken i halsen, annars var det inte på riktigt. Nettan tog ett bloss och andades in allt i lungorna. Sedan hostade hon så hon trodde hon skulle dö på kuppen! Nä fy tusan! Aldrig med att hon skulle röka!
En annan episod med Annicka var en gång när det var klassfest. Nettan fick då låna ett par riktiga "Puss & Kram" jeans av Annicka. Nettan lånade ett par svarta och så hade Annicka ett par vita likadana. Nettan bar en vit t-shirt till och Annicka en svart. Så var de likadana fast tvärtom. Nettan kände sig snyggare än någonsin! Vilket fick kompensera för att henns negerbullar som var hennes bidrag till klassfesten inte hade pärlsocker eller cocos på (ingen därhemma hade tyckt att det var nödvändigt att handla hem det till hens bakning)så ingen av klasskamraterna ville äta dem. Men Nettan som smakade allas negerbullar tyckte hennes ändå var godast, men det var det ju ingen som fick veta.
På festen lekte de flirtleken och Nettan blev flörtatd med flera gånger!
När festen var över och tjejerna på väg hem tjatade Nettan för Annika om hur kul festen varit, hur coola de varit i sina kläder och hur många som flörtat med henne. Annika visade tydligt hur uttråkad hon var. Hon var van vid mer spännade saker än så.

Annars gick det bra i skolan. I topp i svenska, musik och OÄ. Nya ämnet engelska gick också bra. I svenskan var det dags att lära sig skriva skrivstil. Nettan såg fram emot första lektionen! Skrivstil som var så snyggt! Hon kunde redan skriva sitt namn i skrivstil. (I övrigt hade hon problem med att få till bokstäverna sådär prydligt som Suss eller de andra tjejerna i klassen kunde.)
Skrivstilsfröken började skriva skrivstilen på tavlan och de fick en skrivbok som de skulle öva i. Men vad var det här?? Det var ju inte skrivstil! Det var som vanliga bokstäver med bara några streck emellan. Inga utsvävande krusiduller någonstans! Besvikelsen var stor hos Nettan! Fröken förklarade att det var så den moderna skrivstilen såg ut och det var den alla barnen skulle lära sig. Nettan vägrade. Hon satt där vid pappret och tjurade. Detta var ju urlöjligt! Nettan ville lära sig skriva vackert! Den här nya skrivstilen var inte alls vacker! Hon envisades tills fröken faktiskt gav med sig och skrev bokstäverna i gammal skrivstil i Nettans bok.

Nu började Nettan få problem med matematiken. Multiplikationstabellerna skulle nötas in. Nettan fattade inte meningen med det. Faktiskt inte alls. Hon hittade ingen melodi att följa och ingen logik som kunde hjälpa henne att förstå och att komma ihåg alla dessa tal de skulle kunna utantill. Det funkade inte.
Hon brukade inte ha några problem i skolan. Hon brukade klara sina läxor själv. Det fanns ingen hemma som hjälpte henne. Britt brydde sig bara om Suss och pappa hade inte tid. Men multiplikationstabellerna var helt enkelt för svåra. Hon bad pappa om hjälp. Han kom in på henns rum, stressad och irriterad. Nettan blev också stressad, och hon försökte men KUNDE ju inte! Pappa blev arg och sa att hon fick sluta tramsa och bruka lite allvar. Så gick sin väg igen. Nettan såg på den stängda dörren och grät.

En annan sak, mer positiv, som hände i skolan någon gång under de här åren, var att Nettan satte upp en pjäs. Det var hon och några av hennes klasskompisar, men det var Nettan som skrev manus och regisserade. Fast att det hon gjorde kallades så hade hon naturligtvis ingen aning om då. De målade rekvisita och övade ihärdigt. Pjäsen handlade om "ungdomar" som rökte och drack och var ute på nätterna och hur dåligt detta leverne var. Nettan var mycket intresserad av "ungdomar". Pjäsen blev väldigt uppskattad och spelades upp för hela skolan och för föräldrarna.

Nettan gillade att skriva och brukade skriva små texter och dikter och skicka in till tidningen. Pappa blev så stolt när de publicerades! Då blev Nettan glad.
Av någon anledning ogillades detta av Britt som en gång tröttnade på Nettans framgångar och ritade en jättefin teckning som Suss fick fylla i. Sedan skickades teckningen in till tidningen och publicerades. När Britt sedan visade upp det för sin hänförda släkt kunde Nettan inte vara tyst längre. Det var helt enkelt orättvist!
- Fast det är ju du Britt som gjort den, Suss har ju bara fyllt i.
Ilskan i Britts ögon och i hennes röst när hon kallade Nettan för lögnare och sa att hon bara var avundsjuk gick inte att ta miste på. Men det Nettan sa var ju faktiskt sant! Och dessutom så var Suss riktigt duktig på att teckna själv, så hon hade kunnat göra en egen teckning och skickat in. Om hon velat.

Nettan hade många vänner. Området de bodde på var byggt kring stora gårdar och det fanns gott om plats att leka på och många barn på gårdarna att leka med.
Suss hade inte så många vänner. Hon gillade att sitta hemma och filosofera, medan Nettan älskade att vara ute och leka.
En gång följde Nettan med en kompis till ridskolan för att se på när denna skulle rida. Det var jättespännade och Nettan var stor djurvän och hästarna var så fina! Då blir plötsligt Nettans kompis rädd och mår dåligt och vill avbryta lektionen. Ridläraren frågar om någon annan vill rida istället och kompisen pekar på Nettan. Åh lycka! Åh fruktan! Men hon hoppar på. Efter några varv får hon beröm av ridläraren.
- Bra där på Rollo!
Nettans lycka vet inga gränser! Hon älskar att sitta där på hästryggen! Känna vinddraget i håret! Dofterna och ljudet i ridhuset. Och hon är ju BRA på detta!
När hon kommer hem börjar hon bearbeta sina föräldrar. Försöker få dem att förstå hur livsviktigt detta med ridningen är. Men hon argumenterar för döva öron. Det hindrar henne inte från att hänga i stallet. Hon tar med Suss några gånger. Suss blir också frälst! De börjar tjata bägge två och det ger så småningom resultat! De får börja rida! Nettan väljer att rida på ponnies och Suss går snabbt över till att rida på stora hästar. De hänger i stallet så ofta de kan. Äntrar sina gröna minicyklar och far iväg så fort det finns tid. Alla deras pengar går till ryktgrejer och hästprylar. En dag på Engelbrektsboden resulterar i varsitt par Leejeans i stuprörsmodell. De var på rea. Ingen ville ha stuprörsjeans i mitten av 70-talet. Men de dög att rida i! Suss behövde inte använda sina så länge. Helt plötsligt hade hon en ny komplett ridutrustning med hjälm, ridbyxor och ridstövlar. Nettan red i sina jeans och med lånad hjälm. Till jul önskade hon sig ridkläder och fick en ny hjälm. Av en kompis köpte hon ett par ridstövlar för egna pengar. Det var inte rättvist, men så länge hon fick rida så var hon nöjd.
Efter cirka ett år kom ett dråpslag. Britt och pappa tyckte att ridningen var för dyr. Hädanefter fick flickorna betala ridningen själva med sina veckopengar. Nettan blev bestört! Ponnyridningen kostade 15 kronor per gång och hon fick bara 10 kronor i veckopeng. Det gjorde att hon bara kunde rida varannan gång! Det fungerade i några veckor. Men sedan sa ridskolan i från. Nettan var tvungen att rida varje vecka eller inte alls. Ridskolan kunde inte uppehålla en tom plas varannan vecka. Det stod ju folk i kö för att komma till att rida. Det blev slutet på Nettanas ridkarriär och faktiskt hela hästperiod. Mycket sörjd och saknad.
Suss däremot fortsatte rida varje vecka. Nettan fick inte ihop det, för det kostade 18 kronor att rida på stora hästar och de hade ju bara 10 kronor i veckopeng. En dag tittade Nettan i fickan på Suss ridjacka. Där låg ett nyinköpt klippkort. Britt fortsatte att betala Suss ridlektioner. Tårarna rann på Nettan. Om inte synligt så väl kännbart inombords.

Nettan och Suss var nyckelbarn. Ett vanligt fenomen vid denna tiden. Det innebar att barnen skötte sig själva före och efter skoltid och bar sin nyckel i band runt halsen. Inga konstigheter. En dag blev det tokigt dock. Britt hade tagit fram ett par byxor åt Suss som hon tyckte att Suss skulle bära den dagen. Problemet var att de var lite för små och de kliade tyckte Suss. Det var ett par moderiktiga tajta garbadinbyxor med rejäl vidd i benslutet. Suss hade fått dem av sin farmor och farfar. Men hon ville alltså inte ha dem på sig och hon grät och konstrade. Barnen var ensamma hemma. Nettan tyckte synd om Suss. Nettan var ju trots allt äldst och ville fixa till situationen. De hade nyss börjat med syslöjd i skolan så Nettan visste att man kunde sprätta upp och lägga ut kläder. Hon skred till handling. Dock tog det längre tid än hon räknat med så byxorna fick läggas åt sidan så länge och Suss hoppade lättad i ett par av sina jeans innan de skyndade till skolan.
Efter skoldagens slut hade Nettan sällskap med en kompis på väg hem. Kompisen tittar upp mot fönstret till lägenheten där Nettan bor.
- Men varför gör din mamma så?
Nettan följer kompisens blick. I fönstret står Britt och hytter mot Nettan med knuten näve. Arga ögon. Nettan blir rädd, vet inte vad hon ska säga.
- J-j-jag vet inte, hon skojar nog bara...
Men något skoj är det inte. När Nettan kommer upp i lägenheten får hon en rejäl utskällning. Igen får hon höra hur avundsjuk och dålig hon är. Britt avslutar utskällningen med att visa in henne på rummet.
- Där. Nu kan du laga dina byxor och tänka över dina synder.
På sängen låg alla henns byxor uppsprättade i sömmen bak. Jaha. Nettan hämtade nål och tråd och satte igång att laga. Hon hade aldrig lagat något i hela sitt liv och knappt sytt något heller. Det fick ju bli som det blev. Några timmar senare kom Nettans pappa hem. Nettan satt kvar och sydde. Britt mötte upp pappa i hallen med en harang om hans eländiga dotter. Pappa kom in i Nettans rum. Men han blev inte arg på Nettan. Faktiskt verkade han arg på Britt! Han lämnade lägenheten. Nettan blev orolig. Satt på sitt rum och undrade var han var, vad han gjorde och när han skulle komma hem. Britt hade slängt ut pappa förr, men då brukade ju Nettan också åka ut. Hon vågade inte lämna sitt rum.
Efter ett tag kom pappa tillbaka. Han hade köpt varsin ny mössa åt henne och åt Suss. Och - ett par nya byxor åt Nettan! Hur vågade han!? Britt blev rasande, menade att om det var någon som skulle ha nya byxor var det väl Suss! Hon hoppade på pappa och började slåss. Suss skrek och försökte dra isär dem. Suss och Nettans lillasyster som var i ettårsåldern stod bredvid högen med sina föräldrar och grät. Och en bit ifrån stod Nettan apatisk... Allt detta var hennes fel. Hur kunde en välgärning i ett stressat läge på morgonen urarta till det här?? Och vad kunde hon göra för att få det bra igen?
Morgonen därpå väckte pappa Nettan tidigt och sa att det nog var bäst om hon gick hemifrån samtidigt som han. Nettan drog på sig sina nya byxor. De var riktigt snygga. Tajta, vida och i mörkblå manchester. Hon gick runt i området i den mörka tidiga morgonen. Väntade en stund tills klockan blev så mycket att Annicka hade vaknat så hon kunde gå hem dit. Så kunde de ha följe till skolan sedan. Hos Annicka var det varmt och skönt. Ett nyvaknat lugn rådde.

1974. Klass 2.

Nettan och henns pappa och hans nya tjej Britt och hennes dotter Suss flyttade på sommaren. De bytte lägenheten mot en gammal villa med stor trädgård. Barnen var överlyckliga! Nettan var mest glad för trädgården. Där fanns en damm och en lekstuga och ytterligare ett hus. Där fanns även ett gammalt duvslag. Nettan hade gärna sett att där fanns duvor kvar, men dem hade gubben som bodde i huset innan fått avliva när han flyttade. Sorgligt tyckte Nettan som därmed såg duvslaget som en begravningsplats och höll sig långt därifrån.
Huset hade även en källare med gillestuga, vilket var på modet och lite lyxigt. Även om denna inte var iordningställd och mest innehöll hennes pappas gamla längdskridskotroféer och en del annat av pappans grejer. I källaren fanns även badrummet med toalett och vask. Där fick Nettan och hennes pappa göra sina toalettbestyr medans Britt och Suss hade toaletten på övervåningen vid sovrummen. Britt ogillade pappas sätt att klämma tandkrämstuben på mitten så så fick det bli. Nettan hörde ju ihop med pappa så därför hamnade hon i källaren med. Gjorde inte så mycket, Nettan ville inte att pappa skulle skulle behöva vara därnere i källaren själv.

Första dagen på nya skolan fick Nettan gå själv till sin nya klass. Pappa jobbade och Britt skulle gå med Suss som skulle börja i ettan.
Det var inte lätt att hitta till klassrummet. Skolan var mycket större än paviljongen som Nettan gick i ettan i. Men hon kom fram till slut. Stängde in sig i bubblan; ville inte synas, ville inte se.

Hela tvåan gick bra. Nettan gillade skolan och fröken. Fortfarande var det sång, svenska och OÄ som låg närmast hjärtat. Helst religon och historia. Och hon blev inte utstött.

Men en episod kunde ha vänt på det hela. Nettans kompis hade en boll med sig till skolan som de lekte med på rasten. Dessvärre hade kompisen problem med att låta bollen vila när det var lektion. Till slut beslagtog fröken bollen och la den i sin väska.
Efter att barnen ätit lunch saknade de bollen. Frökens väska låg i klassrummet, men fröken var inte där. De väntade en stund.
- Kan du inte bara ta bollen? undrade Nettan.
- Nä, jag vågar inte...
Nettan tänkte att fröken ju faktiskt hade glömt att lämna tillbaka bollen, och att det nu var rast och då får man ju leka med bollar. Kanske tänkte hon också, att om hon hjälpte kompisen nu, så skulle kompisen tycka att hon var snäll och väldigt modig.
Så hon gick till frökens väska, som var öppen, och tog försiktigt bollen, rädd att röra något annat där i.
Tillbaka i klassrummet efter rasten undrade fröken allvarligt vem som varit i hennes väska och tagit bollen. Nettan känner klumpen i magen... nej nej... hur kunde hon varit så dum? Men hon erkänner. Fröken är arg och berättar hur förbjudet det är att rota i någon annans väska. Nettan skäms så mycket hon kan. Usch så fel allt blev. Hon som bara ville väl.
Efter rasten är där en pojke som verkligen tagit åt sig av frökens ord om rätt och fel. Resolut går han fram till Nettan och kallar henne för tjuv. Nettan förvarar sig med att hon inte alls är någon tjuv, hon har bara tagit tillbaka något som ju faktiskt inte tillhörde fröken.
- Ja, fast fröken hade sina pengar där i väskan också, gläfser killen. Och bryr sig inte alls om Nettans försvar om att hon bara varit ute efter kompisens boll och inget annat.
I flera dagar höll han på sådär, smög upp och väste "tjuv" åt Nettan. Men till slut rann det ut i sanden. En väldig tur. För det är en sådan sak som skulle kunna urarta och sluta med mobbing.
Den killen är åklagare nu.
Eller inte.

Denna LP gick varm på fitids,

Förutom en episod med några äldre killar på skolan som knuffade runt på Nettan en stund och menade att hon inte hade på deras skola att göra och något om att hon hade ful skolväska (vilket hon höll med om, hon hade inte fått välja själv) så klarade hon sig rätt bra i klass 2.
Hon och Suss hade varandra och gick dessutom på fritids, där man ju också fick kompisar. Fritids var jättekul tyckte Nettan! Speciellt när de fick mima till ABBA och hade danstävlingar. Nettan vann nästan jämt!
Och så gick ju Tony där. Tony som gick i 4:an och var snyggast på hela fritids. Nettan var kär i honom, precis som alla de andra småtjejerna var. En gång fick han välja vilken av tjejerna han tyckte var sötast. Han valde Nettan och hon var salig av lycka.

Då var det dags att packa ihopa och flytta igen.

1973, Klass 1.

Nettan lämnar sin plats i klassrummet i den gula skolpaviljongen. Ska bara gå och kissa. Hon kommer in på toaletten, känner den karaktäristiska urindoften. Vänder sig om och tittar ner i toastolen. Den är fullproppad med något stort och mossgrönt som inte hör dit. Hennes jacka. Eller hennes lodenrock som hon egentligen inte gillar alls. Som de andra barnen retat henne för. Men ändå. Britt kommer att bli arg. Britt, hennes högt beundrade och fruktade styvmor har köpt lodenrocken och sagt att den är fin.
Nettan blir rädd. Klumpen i magen gör sig påmind. Inte kissnödig längre. Det är inte rättvist! Varför gör de andra barnen så här? Varför mot henne? Det är som den gången när de tog hennes träskor, skrattade och skrek att det var någon dagisunges träskor för de var så små, och så sparkade de ut dem på skolgården och splade fotboll med dem. Allt medans Nettan bara stod där barfota. För vad skulle hon göra? Hon bara väntade tills de tröttnade så hon kunde få gå hem. Ledsen.
Hon ser sig rådvill omkring i kapprummet. Vill inte vara ensam om det här längre!
Som den gången när hon kom till skolgården en regnig morgon. Farmor hade skickat paket från Finland dagen innan. Pappa blev så glad och ivrig när vi fick paket från Finland.
- Åh, titta Nettan, så fina saker farmor skickat till dig.
Men det var inga fina saker. Det var konstiga kläder. Inte sådana som de andra barnen hade utan konstiga finska kläder.
Och där stod hon nu mitt på skolgården. I en konstig orange och vit regnjacka. Hon såg de andra barnen i sin klass när de snabbt försvann bakom skolbyggnaden. Jaha, var ska dom? Tjejen som sprang sist tittade mot hennes håll.
- Äh, hon såg mig.
De andra barnen kom fram igen. Besvikna.
- Amen Lotta, du kunde väl snabbat dig!
Klumpen i magen. Det var henne de ville gömma sig för, för att få henne att känna sig dum.
Bilden av hennes dyblöta lodenrock i den urindoftande toastolen blir för mycket. Hon går ut i kapprummet. River tag i en mössa, en halsduk, Lottas stövel, och trycker ner allting i toastolen. Går tillbaka in i klassrummet och säger till fröken att någon har spolat ner kläder i toastolen. Hon skäms så hon tror hon ska dö. Så här får man ju bara inte göra! Och ljuga för fröken!!
Men det funkar, ingen vågar säga något när fröken frågar vad som hänt. Och Nettan är inte ensam i sin förnedring denna gång.

Manuela kom från Spanien. En gång träffades Nettan och Manuela på väg till skolan. De lekte i rutchkanan när Manuela plötsligt frågar om de inte kan gå hem till henne? Så kan de äta kakor och dricka mjölk. Nettan och en annan tjej i klassen tittar på varandra med skräckblandad förtjusning.
Och så får det bli. Innan klockan hunnit ringa in smiter de iväg hem till Manuela i höghuset. De äter spanska kakor. Nettan tar många, hon älskar kakor!
Manuela tar fram och visar en massa grejer från Spanien. Till sist visar hon en fantastisk klänning i rött och vitt glansigt tyg, med volanger och spets. Den når ända ner till golvet. Nettan har aldrig sett en sådan fin klänning förr! Lyckliga barn i Spanien som får ha så fina kläder! Inte som de stackars barnen i Finland. Manuela tar på den och visar hur man dansar på spanskt vis. Sedan får de andra två tjejerna dansa. De tävlar i vem som dansar spansk dans bäst. Nettan koncenterar sig och njuter av uppdraget, snurrar och vänder tvärt, med händerna ovanför huvudet så som Manuela visat. Manuela utser Nettan till vinnare. Nettan är så glad!
Men tiden går fort när man har roligt och det är dags att gå hem. Inte så kul längre. Vetskapen om att man gjort något oerhört förbjudet. Skolkat från skolan.
Nettan säger inget.
Dagen efter frågar fröken var de tre flickorna hållit hus.

Nettan var duktig i skolan. Hon kunde läsa flytande och skrev hyfsat. Hon räknade sin mängdlära i "Hej Matematik!" Fröken, som också kom från Finland precis som pappa, tyckte mycket om när Nettan sjöng. Hon ville att Nettan skulle stå bredvid henne vid tramporgeln när de hade sångstund. Det gillade Nettan mycket! Men de andra barnen krånglade och störde alltid.
När det var adventshow på skolan blev Nettan utvald att representera första klassarna. Hon fick stå vid mikrofonen på den stora scenen och läsa en adventsdikt.

En dag lämnade fröken en tjockt brunt kuvert åt Nettan.
- Det är ett brev till din pappa. Var nu duktig och lämna brevet till din pappa Nettan, sa fröken.
Nettan hade alla intensioner att verkligen fullfölja uppdraget.
Men så blev hon rädd. Tänk om fröken skrivit om den dagen Nettan inte var i skolan?
Vad hade fröken skrivit egentligen? Varför skriver fröken ett långt brev till Nettans pappa?
Nettan bestämmer sig för att kika lite i brevet, bara för att försäkra sig om att det inte är något obehagligt.
Hon öppnar brevet lite och kikar på det. Det är skrivet på finska. Typiskt! Fast nu blir Nettan orolig av en annan anledning. Pappas nya tjej kommer att bli jättearg om fröken skrivit ett brev på finska åt pappa. Britt gillar inte när pappa pratar finska med någon av sina vänner eller med sin familj. Och, tänker Nettan, tänk om fröken är kär i pappa!
Och förresten så kan hon ändå inte dölja att hon öppnat kuvertet. Hon tejpar igen brevet, låser in sig på toaletten där hemma och kastar ut det genom toafönstret. Det känns som en bra lösning. Hon kikar ner på det där det singlar ner från tredje våningen och lägger i rabatten på baksidan av hyreslängan.
Ganska bra att det är skrivet på finska ändå kanske.
Hon stänger fönstret.